Har varit lite låg dom senaste dagarna. Kan det vara en smygande 40 -årskris? Fast jag har 3 år dit? Det känns som tiden springer ifrån mig. Jag vill göra sååååå mycket men tiden räcker bara till det allra nödvändigaste.  Hade jag varit rik hade jag bara jobbat ibland när jag hade lust, jag hade anställt en kock och städerska och bara gjort det som var roligt eller vad jag kände för att göra. Ibland känns det som om man sitter i ett ekorrhjul och allt bara snurrar och man kan inte hoppa av. Allt känns bara som ett enda stort MÅSTE. Jag MÅSTE städa, jag MÅSTE handla, jag MÅSTE jobba osv.....

Ska försöka tagga ner lite och ta vara på tiden lite mer och försöka slappna av och göra ingenting. Fast just nu känner jag inte för att göra nånting heller. En liten uns av rastlöshet har jag dock men jag veet inte vad jag vill göra.

Varför har jag så svårt för att ta emot hjälp? Jag älskar ju själv att hjälpa andra, varför är det då så svårt att ta emot hjälp själv?

Har ju en källare som ser ut som en tornado hade dragit fram och lilla söta C kommer i morgon och snurrar några varv med kvasten så är där städat och iordning igen. MEN...... känslan just nu är ju att ringa henne och säga att vi struntar i allt för att hon ska slippa, det är ju MIN skit, varför ska hon städa bort den???? Jag vill visserligen inte ha den och jag får mig inte för att börja heller så jag borde ju vara evigt tacksam för att någon hjälper mig, men varför är det så svårt att vara det?? Jag får ju bara dåligt samvete istället!

Ibland frågar jag mamma om hon vill hjälpa mig med mitt enorma tvättberg och hon säger:

-Javisst! kom hit med det bara!

Vips så har mitt samvete sagt: Gör det själv din late fan, och vips, så är tvätten klar. Det är precis som om när jag har bett om hjälp så gör jag det själv så behöver inte någon annan ta tag i min röra, mitt skit, min tvätt.

Varför är jag sån???

Just nu är jag i en fas i livet där jag är totalt nollad vad gäller allt.

Jag vet inte var jag vill bo, inte hur jag ska göra på jobbet eller vad jag vill jobba med. Vet inte vad jag vill göra när jag vill ha roligt. Allt känns bara som en börda. Lättast hade varit att gå i ide, precis som igelkotten. Kommer nån nära så jävlar vad jag ska stickas!

STÖR EJ!!! Får det stå utanför min stubbe långt ute i skogen.

Undrar om nån kommer att sakna mig??.......

I grund och botten är jag ganska lat tycker jag. Jag tar hellre bilen än går. Jag betalar gärna för en kaka bröd än bakar själv.... osv.....

MEN......är jag hos hästarna kan jag gå i timmavis...... Är jag lat då??

Jag kan ställa mig en fredagskväll och baka 7 sorters kakor.....

Jag hämtar hö till stallhyresvärden utan att blinka, då är jag inte lat. Vill någon annan ha hjälp så ställer jag gärna upp.

Får nog inse att jag bara är lat ibland och när jag inte har lust att göra nåt.

Men det kan ju vara så att jag inte vill göra det för det är så satans tråkigt också.

Som just nu har jag en tvättstuga som är proppfull av tvätt. Visserligen är den tvättad men den ska ju in i garderoberna också. Men jag sitter hellre i soffan tillsammans med min lilla dotter och tittar på TV. Är jag lat eller det är tråkigt med tvätt? Skulle nog svara: tvätt ät TRÅKIGT!!!

Läste mitt horoskop att jag skulle ha med någon fastighetsaffär och göra. Visserligen har jag varit sugen på att flytta ett tag (inte själv....) men jag har inte hittat något hus jag vill ha. Sen kommer latheten in också, eller bekvämligheten..... Tänk att sortera allt skit man har.  Skulle behöva 15 continrar för att bli av med allt man har samlat på sig under åren. Det hade nog varit bra om man hade flyttat vart 5:e år för då hinner man inte samla på sig så mycket.

Eller så får man bli minimalist...... En stol, ett bord, en liten palm sen var det klart....

Eller ha så mycket pengar så man antingen kunde ge allt till loppis och man köpte nytt eller att nån hade sorterat allt åt en......

Drömma kan man ju alltid....... det kostar inget!!!

Och får man inte drömma vad har man då att se fram emot??

Har det stora problemet att jag inte kan säga nej. Åtminstone inte alltid. Ser mig som en snäll människa och ställer mer än gärna upp när nån behöver hjälp. Inte mig emot men när det börjar handla om utnyttjning då tar det stopp!

Jag anser att man ger och tar. Ibland tar man mer och ibland mindre men det brukar bli en ganska bra balans till slut.

Det blir bara så tråkigt att när man bara ger och ger men inte får något tillbaka trots stora löften om både bensinpengar och annat men som lyser med sin frånvaro då tar det till slut stopp. Har svårt för att säga att nu jävlar får du se till att betala tillbaka lite utan håller mig tillbaka och hoppas att den stackars saten har LITE dåligt samvete och betalar så småningom....

Jag själv betalar gärna INNAN jag lånar för att i det läget slippa komma ihåg att jag är skyldig nåt. Det handlar i mitt fall inte om att slippa betala utan snarare slippa komma ihåg när, var och hur mycket.

Felet med mig är väl också att jag aldrig skriver upp vem som lånar och då är det svårt att komma ihåg när det har blivit några gånger....

Det är tur för mig att pengar inte är så viktiga för mig utan har jag bara så det täcker mina utgifte rså är jag nöjd. Kan jag sen glädja någon med en liten present eller så så är det värt mer en massa pengar på banken. Det kallar jag snarare livskvalité!

En sak jag har blivit lite bättre på är att säga nej till alla dessa jävla telefonförsäljare!!! Dom tragglar öronen av mig med allt som man MÅSTE ha och MÅSTE annonsera i.....

Såg ett PLUS-program där en från konsumentverket sa att man inte behövde köpa något från telefonförsäljare utan ville man ha nåt så kunde man kontakta dom själv. Det ligger en hel del i det faktiskt....

Vem säger att man MÅSTE ha 10 kg tvättmedel ståendes i källaren eller 8 liter fönsterputs, eller en annons i en tidnig/websida som ingen människa har hört talas om? Och det kostar BARA 3990:-......+ MOMS!!!

Jag skulle nog bli världens sämsta telefonförsäljare. Kan inte med att tjata på alla som inte vill ha nåt. Har man sagt nej så är det väl nej som gäller, eller???

Visst vill jag göra kunden nöjd inte lurad. Det är väl bätrte att kunden kommer tillbaka och är nöjd än att man har prackat på något som kostar skjortan och vägrar handla igen för det blev så in i helvetets dyrt så man nästan får pantsätta farmors gamla guld.....

Tog tag i mitt dåliga samvete och åkte och hälsade på min gamla farfar. jag passade på när jag ändå var i närheten. Har inte varit och hälsat på honom på 13 månader. Skulle åkt dit när han fyllde 95 i december men jag var så in i bombens förlyld. Det är ju trots allt ganska onödigt att smitta ner en sån gammal människa.

visst vet jag att han börjar bli bra snurrig i karotten men det var faktiskt inte så farligt som jag trodde. fast å andra sidan så har han säkert glömt att jag har varit där men mitt samvete är lite lättare!

Vem vet om det var sista gången man såg honom???

Döda människa tillhör mitt jobb lite eller åtminstone blommorna till begravningen. har aldrig haft ont av att gå in i kyrkan med alla blommorna fast kistan står där i mitten och bara väntar på att få antingen grävas ner eller brännas upp. För mig är det bara en låda, tänker aldrig på att det liggen en död människa där i....

Får se nästa vecka hur det kommer att kännas när en ung människa som man känner ganska väl ligger där. Tror att det kommer att påverka en en hel del och inte bara en tom låda som inte bekommer en ett smack!

Teddy har äntligen blivit av med sin oskuld!!!!

Han och Zezzan har fått till det 2 gånger så om 63 dygn blir man mormor!

Eller farmor...... Eller vad man nu kan kalla sig???

Skit samma.... Söta små valpisar ska komma om allt går som det ska.

Hoppas bara man kan motstå en liten trasselsudd..... fast just nu räcker det mer än väl med vildbattingen Linus....

Mitt nytillskott skötte sig exemplariskt idag. Min brorsdotter var sugen på att rida så hon följde med till stallet och tog sig en runda på Hvinur. Som betalning fick hon sitta upp en sväng på Bruni också. Med honom kan man aldrig vara säker på vad som kan hända. PANG!!!! Så far han iväg som om någon sköt honom i arslet!!  Fast idag gick det som sagt som på räls..... Kan man säga så om ett djur som inte har några hjul??

Ja ja, han hittade iallafall inte på några hyss!

Året är slut och vad följer med det? Jo en helvetes massa pappersarbete. Bokföring, bokslut, inventering, körjournal m.m Jag som ÄÄÄÄlskar sånt, NOT!!!

Av någon anledning så går dagarna så jäkla fort så inte ens almanackan hinner med. Alltid är det nåt som ska fixas med papper och pengar. Den siste ska räkningar betalas, den 25 ska en viss anställd ha sina pengar, den 15 (runt där i alla fall) ska skatten betalas och momsredovisningen in och så håller det på månad efter månad. Man hinner ju aldrig känna att "phu nu var detta äntligen klart" förrän nästa sak kommer på schemat.

Idag börjar jag känna att det liksom kryper i kroppen att alla papper ska sättas i ordning så jag kan bokföra skiten men av nån konstig anledning så hittar jag på saker som MÅSTE göras INNAN jag sätter mig med den satans pappershögen!

Idag kom jag på att jag MÅSTE städa sovrummet..... Hmmm???

Kan det vara så att momsredovisningen kallar på mig högt som satan? Dagarna börjar ta slut.... Skiten ska lämnas in till skattemyndigheten!!!

Ja ja ja, det är ju faktiskt någon dag kvar.... Det tar ju bara några timmar....

Jag ska bara..... som om jag vore nån jäkla Alfons Åberg.

Jag ska bara.....

Det är ju så mycket roligare att åka till stallet och tillbringa hela dan där. Det är ju inte så att jag inte trivs hemma men den jäkla högen med papper fånstirrar på mig och hånler! Jag ska nog gömma den längst in i garderoben!

Det är ju så satans tråkigt det här med papper!!!

Min man har sagt till mig att lämna allt till revisorn och det ska jag också göra när jag kommer ifatt med allt. Men under ett helt års tid så har jag inte lyckats en enda gång. Fattar inte varför? Går en månad så himla fort? Tydligen....

Mitt nyårslöfte får väl bli att lämna hela skiten till revisorn så jag slipper alla dessa undanflykter.....

Gick upp kvart i 7 i morse trots min lediga dag. Finns det något härligare än att komma till stallet och tända lampan och hästarna stirrar på en som om man inte va klok. Är dom också sugna på sovmorgon för en gångs skull?

Min käre make följde med för ovanlighetens skull. Han tror nog att det finns någon sorts häftmassa i stallet eftersom jag aldrig kommer hem därifrån.

1 1/2 timme senare var ialla fall hästarna fodrade, utsläppta och mockningen var klar.   

Vad gör man annars en dag som denna? Jo en sväng till Halmstad och en gitarr rikare för min mans del i alla fall..... Jag nöjde mig med 2 säckar betfor!

Dotterna hade lovat den äldre generationen midag så det var skönt att slippa laga mat för en gångs skull, fast som mamma kan man väl aldrig lämna köket helt och hållet eller??