Har varit lite låg dom senaste dagarna. Kan det vara en smygande 40 -årskris? Fast jag har 3 år dit? Det känns som tiden springer ifrån mig. Jag vill göra sååååå mycket men tiden räcker bara till det allra nödvändigaste.  Hade jag varit rik hade jag bara jobbat ibland när jag hade lust, jag hade anställt en kock och städerska och bara gjort det som var roligt eller vad jag kände för att göra. Ibland känns det som om man sitter i ett ekorrhjul och allt bara snurrar och man kan inte hoppa av. Allt känns bara som ett enda stort MÅSTE. Jag MÅSTE städa, jag MÅSTE handla, jag MÅSTE jobba osv.....

Ska försöka tagga ner lite och ta vara på tiden lite mer och försöka slappna av och göra ingenting. Fast just nu känner jag inte för att göra nånting heller. En liten uns av rastlöshet har jag dock men jag veet inte vad jag vill göra.

Varför har jag så svårt för att ta emot hjälp? Jag älskar ju själv att hjälpa andra, varför är det då så svårt att ta emot hjälp själv?

Har ju en källare som ser ut som en tornado hade dragit fram och lilla söta C kommer i morgon och snurrar några varv med kvasten så är där städat och iordning igen. MEN...... känslan just nu är ju att ringa henne och säga att vi struntar i allt för att hon ska slippa, det är ju MIN skit, varför ska hon städa bort den???? Jag vill visserligen inte ha den och jag får mig inte för att börja heller så jag borde ju vara evigt tacksam för att någon hjälper mig, men varför är det så svårt att vara det?? Jag får ju bara dåligt samvete istället!

Ibland frågar jag mamma om hon vill hjälpa mig med mitt enorma tvättberg och hon säger:

-Javisst! kom hit med det bara!

Vips så har mitt samvete sagt: Gör det själv din late fan, och vips, så är tvätten klar. Det är precis som om när jag har bett om hjälp så gör jag det själv så behöver inte någon annan ta tag i min röra, mitt skit, min tvätt.

Varför är jag sån???

Just nu är jag i en fas i livet där jag är totalt nollad vad gäller allt.

Jag vet inte var jag vill bo, inte hur jag ska göra på jobbet eller vad jag vill jobba med. Vet inte vad jag vill göra när jag vill ha roligt. Allt känns bara som en börda. Lättast hade varit att gå i ide, precis som igelkotten. Kommer nån nära så jävlar vad jag ska stickas!

STÖR EJ!!! Får det stå utanför min stubbe långt ute i skogen.

Undrar om nån kommer att sakna mig??.......